Fick besked från soc igår.. får hjälp OM jag säger upp min lägenhet o söker en annan!! Hur ska jag hinna det på tre månader?.. Försökte förklara för dem att jag betalar ju tillbaka bara jag får min lön..men jag tror inte det funkar.. måste ändå försöka hitta nåt billigare.. inte kul att betala nästan 9ooo spänn i hyra..

Jag ringde till Simon, han mer eller mindre sa att jag var löjlig som oroade mig, inget stöd där alltså.. vi pratade en stund han skulle ringa senare. Jag ringde upp honom på kvällen men fick inget svar. Har messat o ringt. Fick ett surt sms till slut: " Det är ju så jävla synd om dig, väx upp o gilla läget!!" Jag fattade inte ett jävla dugg..Men tillslut ringde han. Han sa att jag varit så negativ sista tiden att han inte vet om han vill fortsätta!!! Jag har lyxbekymmer enligt honom. Jag förstår ingenting!. Är det bara han som får må dåligt?!.. jag lade på luren..orkade inte prata mer..jag hörde inget från honom på hela dagen. Jag har varit så ledsen, han sa ändå igår att han ville försöka iaf.

Han ringde tillslut vid halv fyra. Sa att han var så less på alla samtal o sms. Han vill fortfarande fortsätta men JAG behöver ändra på mig säger han!! Förhållandet kräver ett givande o ett tagande från båda två inser han inte det?! Det är väl inte bara mig det beror på om det ska funka?!

Vet inte själv längre var jag står. Han måste åxå visa att JAG betyder något för honom. Han har ingt flera gånger o surrat o är förbannad på någon som bor här i området. Lät som om han tagit något.. han ringde 4 i morse.. jag sa att jag behövde sova.

Usch nu är det jobbigt. Jag har haft sånt strul med att få ut lönen att jag halkat efter med en hyra.. å hyran här är inte billig.. o ingen hjälp får jag heller.. tror inte det iaf.. blev tvungen att förnedra mig o kontalta soc.. inte alls kul.. har inte haft med dom att göra sen jag fick barn för snart 16 år sedan.. har pratat med Simon i telefon.. han är så knepig.. han sa att han hämtat ut sina antidepp tabletter och det kan få honom att ändra humör och isolera sig när han börjar med dom igen. Jag tolkade det som om han "varnade" mig om vad som kan komma.

Jo det gick bra på festen. Allt var lugnt, men det var en ganska tråkig stämmning i allmänhet.. knappt nå folk jag kände, så jag o simon åkte in till stan istället o gick ner på puben där Simon bor. Vi hade en liten jobbig diskussion i natt ang hur Simon mår. Han lät irriterad. Jag försökre ju bara stötta!

Jag vill ju bara att han anstränger sig lite mer. Jag vet att han mår piss och inte klarar av att reda ut allt han varit med om. Han är rädd för sitt nyktra jag. Känner ju knappt till något liv utan droger o sprit. Rädd att han inte klarar av att leva "Svensson-liv" som han säger..

Pojken hans mår bättre, tydligen något fel på sköldkörteln. Simon sov hos mig inatt. han somnade på soffan. Trött efter allt som hänt.Han berättade att han hade varit tjacksugen hela veckan ochhan är orolig över hur han ska klara av festen vi ska till hos brorsan på fredag.

40-års fest o en massa folk han inte känner.. o samtidigt hålla en låg profil.. vet inte om han klarar av det. Han är väl nervös åxå över att träffa halva min släkt antar jag.

Simons yngsta grabbs mamma ringde igår.. pojken på sjukhus.. vet inte riktigt vad det är för fel på honom. svimmat på skolan. Simon sov väldigt oroligt inatt.. ska han aldrig få slappna av!? Simon åkte upp till sjukhuset, han kom hem till mig på kvällen, det märks att han har det jobbigt nu. Vill ju kunna vara ett stöd för honom, men när jag säger att jag älskar honom får jag bara tystnad tillbaka.

simon åkte hem idag. Jag trodde iaf vi skulle åka hem till honom tillsammans, han skulle bara hämta medicin men han hade ringt Maria om skjuts. Då säger jag bara NEJ TACK! Dax att han lär sig att jag INTE vill umgås med henne. Förstår inte att han alltid ringer henne när han behöver skjuts. Det finns BUSS! Han sa att han skulle komma hit till kvällen men som vanligt blev han hemma. Jag har en stor konkurrent i alkohol.. tyvärr..

Simon fick skjuts hit av sin brorsa igår.. han var långt ifrån nykter! Vet inte om jag orkar mer. Jag älskar honom, vill inte se honom så här, vill ju ha honom nykter. Idag har Simon legat i stort sett hela dagen. Jag har varit skitirriterad. Vill ju kunna umgås o göra något när vi ändå är barnlediga. De dagar han är nykter är ju allt så himla bra.. då njuter jag.

Han frågade om jag var sur.. men jag är inte sur, bara ledsen över att han hela tiden ska dricka o sova bort en hel helg.

Nuhar det varit lugnt ett par dagar igen.. Maria har sjunkit rejält i mina ögon.. har fått veta saker om henne som hon mörkat för mig.. trodde väl ändå att jag kände henne.. men tydligen inte.. inget som säger att jag måste fortsätta vara vän med henne när hon inte går att lite på..